Lärning genom gärning / KY Projektledning Inriktning Spel

en lärarblogg för utbildningen Projektledning inriktning spel

Archive for the ‘pedagogiska spel’ Category

Shakespeare i rymden

leave a comment »

Det Kanadenskiska företaget Apollo Games släppte nyligen något så unikt som ett pedagogiskt spel med syfte att lära ut allt om Romeo och Julia genom att spela en klassisk arcad-lir. Låter det konstigt? Kolla här.


video nummer 2
video nummer 3

spela demon här…

Allt är givetvis gjort i flash och spelets upplägg känner vi igen. Konceptet är inte svårt att greppa. Skjut ner skeppen och få belöningar. Belöningarna är i form av textfraser som du sedan sätter ihop till en längre mening. Actionspäckad rymdstrid varvas med halvbra grafik och lite shakespearequiz.

Hela resonemanget kring varför de använder spel andas Marc Prensky där vi måste använda spel för att unga ”inte vill” lära sig. Det är det medium

Men det är lätt att vara kritisk. Faktum är att det är väldigt lätt att utdela kritik till höger och vänster och sitta och förmoda att man gjort det bättre själv om tillfälle givits. Jag kan inte hjälpa att röras en aning när den minst mediavana killen med det röda håret förläget förklarar hur positiv kritik de fått från lärare och elever.

Här följer min politiskt korrekta PPPL

Positivt: Härligt att det övergripande temat inte var Shakespearianskt. Rymdisar och planetkrig är kanske inte tematiken jag hade valt men det väsentliga är att de väljer att lägga inlärningsmomentet i systemet istället för i temat. Positivt att de verkligen verkar ha tänkt på inlärningsmomenten i spelet.

Potentialer: På något sätt är jag tacksam för att det görs något sådant här. Visst finns det potentialer i detta. Oerhörda sådana. Apollokillarna har tagit ett myrsteg mot potentiella höjder.

Problem: Det ser ut som skräp. Spelet är inte så värst kul. Ok, jag är inte rätt målgrupp eller så valde jag fel skeppstyp, men seriöst. Multiple Choice frågorna är också en lite osexig lösning. Varför inte tvinga studenterna att skriva in svaret för hand?

Lösningar: Lösningen ligger i att de faktiskt har gjort det. De har trampat fram och gjort ett försök. Håll upp detta spelet mot en faktatext om Romeo och Julia så hade jag valt spelet, designmissar till trots.

Jag undrar också varför Kanadensare och Amerikaner är så besatta av Shakespeare. Varenda gång något skall läras ut så skall det vara Shakespeare. Troligtvis för att han står som symbol, dels för något som ungdomar känner är jobbigt att lära sig men också för (europeisk) finkultur.

Jag känner att jag skall sätta mig vid designbordet och kasta ihop ett postapokalyptiskt bilspel där du lär dig allt om Karin Boye. Det kanske låter raljerande men jag tror att det är en viktig läxa i sammanhanget. Spel är ett system som skapar aktivitet. Aktiviteten, hur den nu är konstruerad skapar upplevelser som i sin tur leder till någon form av lärande. Om denna aktivitet innebär att jag kör skjuter ner en helikopter med min jätterevolver samtidigt som jag reciterar ”visst gör det ont när knoppar brister…” så är det ok.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
Karin Boye

Written by Ola Janson

maj 2, 2007 at 9:30 e m

Mizuguchi och ändamålsenliga spel

with 4 comments

Tetsuya Mizuguchi är mannen bakom t ex Rez och Lumines. Få använder ljud och grafik på ett så nyskapande sätt. Nu har han som många andra valt att prova ett nytt grepp.


Den något förvånande, och glada, nyheten är att han just för tillfället samarbetar med Al Gore i ett miljörelaterat projekt.

”It’s not going to be a video game. The concept derives from video games, and its something which the gaming generation will appreciate.”

Inte ett datorspel men som kommer att uppskattas av gamergenerationen. Spännande.

Jag glädjer mig åt denna nyheten av två anledningar: att någon verkar ha insett att datorspel inte är det enda spelfenomenet och att gränsen mellan ändamålsenliga spel (serious games) och traditionell underhållande spel luckras upp, eller åtminstone problematiseras. Benämingen ”serious” är naturligtvis en etikettering vars syfte är att ta avstånd från den underhållande delen av spelandet. Rädslan för att det roliga skall förstöra det allvarliga (lärandet) är kanske inte svår att förstå – åtminstone inte för generationerna över min egen (läs: 40-talister) som i stort styrdes av plikt och skuld. Uppdelningen blir lite underlig för dagens som till stor del styrs av lust (ingen vetenskaplig analys vill jag lova). Varför skall man betona att spel är serious, seriöst och därmed, underförstått tråkigt? Kort sagt en benämning riktad mot en ickespelande generation.

Vi på spelarkitektur har därför valt att översätta ”serious” till ”ändamålsenlig” istället. Spel med ett syfte. Spel som metod med avsikt att lösa ett problem.

Ola
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Written by Ola Janson

april 19, 2007 at 11:03 f m

Varför spel som metod?

with 10 comments

kom så leker vi astronaut under vattnet

Entusiasmen kopplad till fenomenet spel är så stort att man många gånger ljudlöst glider förbi detta enkla spörsmål. Jag skall i korthet förklara sambandet mellan spel, marknadsföring och pedagogik.

Marknadsföring och pedagogik hjärtar spel
Marknadsföring och pedagogik skiljer sig inte så mycket åt som man kan tro. Båda handlar om en önskad förändring av ett subjekt (kund/elev). Det finns en önskan om att en process skall starta, en köpprocess eller en lärprocess. Det finns en vetskap om att förändringen inte kan tvingas fram – subjektet måste i någon fas vilja förändra sitt beteende. På denna gemensamma grund står pedagogiken och marknadsföringen. Det spel som bidrar med som metod är aktiviteten. Genom handlandet i aktiviteten skapas en upplevelse. Nästan all erkänd pedagogisk expertis erkänner, oavsett hur man anser att kunskapen skapas, att en lärprocess gagnas om det är många sinnen inblandade och det därmed ger en starkare upplevelse. Upplevelsen skall vara engagerande – inte nödvändigtvis kul eller rolig. Kul- och rolighetskomplexet är ett ok som många ändamålsenliga spel dras med. I min mening lika banalt som att hävda att endast man endast kan kolla på komedier.

Spel och lekar står i min värld i bjärt kontrast mot den gamla världen kommunikationstraditioner. Du står på scenen och spelar och vi lyssnar, jag står bakom katedern och levererar sanning och eleven lyssnar. Leken och spelet kräver deltagande, aktivitet och skapar upplevelser kopplande till handlande. Paradoxalt nog är företeelsen spel och lekar äldre troligtvis än både skolväsendet och koncerthallen. Relationen till det du gör blir starkare om du deltar än om du betraktar. Inte svårt att förstå. Bättre att prova en boll än att läsa om den i en tidning.

Svaret på frågan ”varför spel som metod?” taggas på följande vis: [aktivitet],[upplevelse],[deltagande],[engagemang]

Bra, nu är det utrett och ännu ett pusselbit utbildningen spelarkitektur är på plats

Ola

Andra bloggar om: , , , ,
Tags: , , , ,

Written by Ola Janson

april 17, 2007 at 1:31 e m

Transfer och doing

with 2 comments

Förra fredagen avslutades med ännu ett externt uppdrag. Denna gång bar det av till teknikinformation och e-learningföretaget infotiv. Jag höll ett föredrag om spel och lärande och avslutade med en workshop. Infotiv visade prov på såväl skarpsinne som tänkande både i och utanför lådan. Förutom att jag inte han få i mig min lunchen innan jag började orera så kändes det som det fungerade bra.


Det mesta av det stundom oerhört komplexa och kanske röriga föredraget omfattade det som kallas transer. Med transfer avser man möjligheten att tillgodogöra sig kunskaper i en kontext som man erhållit i en helt annan. I sammanhanget spel så avser det t ex huruvida du kan tillgodogöra dig kunskaperna från ett hamra-i-spiken-spel där du i princip bara trycker lite på musknappen och siktar med musens rörelser mot en pixeluppbyggd dyckert, när du verklig står i kojan med hammaren i högsta hugg. Exemplet är hårddraget men visar bra hur det går en gräns när ett spel eller en simulering inte fungerar och när den fungerar.

Jonas Linderoth skriver i sin eminenta doktorsavhandling ”Datorspelandets mening – myten om den interaktiva illusionen” om en rad argument som konsekvent används för att förklara varför man skall använda datorspel eller simuleringar. Argumenten är som följer:

  • Medieprogression. Det vill säga ju mer avancerade medium vi använder desto bättre är det. 3D animationer är bättre än 2D. Färg bättre än svartvitt osv.
  • Multimodalitet. Tal, blandat med animation och rörelse är bättre en t ex bara text.
  • Interaktivitet. Interaktivetet är bättre än… ja vadå. Interaktivitet är ett komplext begrepp och det är svårt att se vad som inte är interkativt. En bok är t ex interaktiv eftersom du kan bläddra i den…
  • Omslutenhet (immersion). Är man helt omsluten av upplevelsen så sägs fantastiskt pedagogiskt resultat kunna uppnås.
  • Naturtrogenhet. Ju mer likt verkligheten det är desto bättre är det.

Alla dessa argument tillsammans konstituerar, enligt Linderoth, myten om den interaktiva illusionen. Illusionen om att det man faktiskt ägnade sig åt i spelet eller simuleringen var så verkligt att det nästintill motsvarade att göra det i verkligheten. Därigenom uppnår spelaren ”learning by doing” (lärning genom gärning) nästan automatiskt. Linderoth påpekar att det är samma argument som faktiskt används av motståndare till datorspel: att datorspelens illusoriska kvalitéer förvandlar barn (och vuxna) till galna våldsverkare.

Linderoth sticker hål på bubblan med sina empiriska studier i ryggen. Han konstaterar att spelare tenderar att fokusera på spelets underliggande system och regler och inte se till temat om det inte krävs av reglerna. Det välpolerade yttre är med andra ord pengar i sjön ur spelarens perspektiv – åtminstone ur ett lärande perspektiv.

I min värld så borde detta tas i beaktning av många som sysslar med serious games, lärande spel och e-learing. Du uppnår resultat genom att skapa system som i sin tur föder aktivitet och därmed lärande. Inte genom ett bländverk av naturtrogna 3D-animeringar immersiva ljudslingor. Alla utbildningsföretag har någon gång hävdat att de ägnar sig åt ”learning by doing”. Stanna nu upp och tänk efter vad detta ”doing” verkligen är.

För den som tyckte detta resonemang kändes som ett intellektuellt lightkex för debila flugviktsintellektuella så finns en mycket intressant artikel här som fördjupar sig i ämnet.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Written by Ola Janson

mars 19, 2007 at 10:57 e m